TRADUCCIONES: SUECO

Från en Loge i mörkret

Guillermo Delgado

GABRIELLE

FÖRLAG

---000---

Guillermo Delgado, diktare och berättare av 80´s generationen, har hade studier in Perús Katolsk Pontefical Universitet, och in Inca Garcilaso de la Vega Universitet. “Kulturs oförtröttlig spridninger, in en leverans absolut till litteraturen” har kvalificerat Augusto Tamayo Vargas hans arbete av undersökare som bära åstkilliga år, och som bredvid till hans skapande arbete, har kommit till oss närmande framåtskridande genom tidningar, veckotidningar, antologier och konferenser.

Nu, han leda Undersöknings Centrum av Förenande Yrkes av Undersökning i Vetenskaper Socialer (APICS) och förbereda hans första bok av berättelsor “Bobby och annan”.

---000---

Från en Loge i Mörkret

Guillermo Delgado

---000---

Parcel-Post A-91-762-Lima 100

Phone : 818366

Mask och inre illustrationer av José E. Lucano Flores.

---000---

Till Ernesto Cornejo Bouroncle

som gick sig på en moln

lämnande mig hans hatt.

Till Clelia, hans kamrat,

som gick sig bärande honom hatten

lämnande mig hennes hågkomst.

(Sida 5)

---000---

Närvarande upplaga bestå av 1,000 beräknade exemplaren. Signerade för författaren.

GUILLERMO DELGADO

För flodbädden av en unik dikt, flyta i verkligen, lösa av deras nycker, dickterna som forma grunden den här bok.

Guillermo Delgados ovanlig talang göra att varje sida passera framför oss, som passera livet, som tiden: utan lämna av passera, och utan passera.

Utan som från en verse till annan, avbryta sig flytan av bilder, reflektioner och gåtor som - Guillermos från logen i mörkret - vända oss att avslöja dikten.

César Calvo

(Sida 7)

---000---

Sträcka ut mig

din arm,

Hefaístos,

för smedja

mina ord

i mäns

hjärtat.

(Sida 9)

---000---

Med att endast förbliva

i dig

ett den här verser,

till döden

det ska känsla mig foglighet

att har de utlösade

med vårt ensamhet.

(Sida 11)

---000---

Och jag svära dig

att jag har ha

styrkan

av ett tusen män

för lugnar

deras ironi,

och förvandlar den i sång.

(Sida 13)

---000---

Därför att

i den här värld

var nätterna och dagerna

göra sig

etta,

någon grävar ut på min grave

utan vila.

(Sida 15)

---000---

Som ett barn

förlägade

i natten

av en ändlös skog,

min ögonkast

utforska sig i din ögonkast.

Och din ögonen,

klar som sommarens

dimman,

informera mig att i morgon

du ska har gått,

och hur öm är natten

sigilled - kyss trög -

som på din avresa lämnade dig.

(Sida 17)

---000---

En natt så allvarlig

licksom det här

varest själen är ett ögonblick

som bryta sig.

En natt omöjlig

liksom det här

i den jag söka efter Gud

och de förneka mig.

(Sida 19)

---000---

Tjugo år

gulaktig

på hågkomstet,

vilken bilder

passera.

Sidor läsaloss ut

var ligger

straffer och glädjer

hand generos

av personerna

vilken godhet motstå

otacksamhet

och tiden.

(Sida 21)

---000---

Efter frånvaron

kärleken

vända

på översvämma

hans kristall

och

igen

för alltid

är middag

på vårt hjärta.

(Sida 21)

---000---

Slå popplaren

frukta

av hans indiskretion

blädorna

lugnande

med trolös

sigill

kärleksfullernas kyssen.

(Sida 25)

---000---

Från

sistan hamn

lämna

dagligen

sammen båt

ensam

som i din vatter

det skymmer.

(Sida 27)

---000---

Skogen

utan slut

knoppas av träden

som knoppas av bladen.

Av bladen

i vit

knoppas tystnaden

av vilken knoppas versorna.

(Sida 29)

---000---

Bland träder

tatuerade

natt efter natt

du vänta på

konstigen

utan veta

varken varifrån

har dig närmade

kärleken.

(Sida 31)

---000---

Du har återvändat som dödarna

att de plocka upp deras stegen

och någon

nyhetligt

har begråtat

på tystnad

över mina skor.

(Sida 33)

---000---

Varje kväll,

varje dag,

varje natt....

det här i min grav

jag skall vara

allt

luften att du andas.

(Sida 35)

---000---

Dagg som söva

det här tystnad, vinden

lämna regnar sin andedräkt

av vingen som cramp mig.

Du är, i han, som passera

ändlöslig orkanlig.

(Sida 37)

---000---

Från en tärning

av öandligan

yter

knoppade ordarna.

Rösten genljuda

i avgrunden

till göra sig omärlig

på hågkomsterna.

(Sida 39)

---000---

Retable

Jag somnade en ljus trång, dyster,

och i slutet

en flock av vita monken

bärade över deras skuldran

ofantligen likbår

av en begravning för tidig,

för mycket.

(Sida 41)

---000---

Om du tittar på näbbarna

av de där munker

hungriger

av liv, bleken, avlägsen

begraveds ögonen;

eller om endast tittar på

den bitterna stjärnor som stråla

deras skägg överflöd och stank...

En sång konstig

absorbera timmarna

som passera, från sömn

till kyrkogård, tom,

överhögande fårfållan hätsk

av en Gud förväntat

för ingen.

(Sida 42)

---000---

Jag knäböja i skuggorna

och lysna, i mina läppor, en

bön så lätt

som lugnen retur

av skumet i frånvaro vågen ...

(Sida 43)

---000---

Under Relief

Sjön bland vi

och

efter

straffen som åldras

och rutinen

rosen redan vissna

dit ansiktet mellan din händen

vänerna som gick sig

från natten

till natten

utan vet det

hamnen som inte komm

och vår röster

släpade för vinden....

(Sida 45)

---000---

(Vilken lärka, förvirrat

i passadvinden,

till mogen säd återkomm

på söka efter

vila,

och somnar som en korp gissla den

och väcka sig

utan ögonen?)

Sjön bland vi

och efter

sjön

bland vi

som inte upphöra...

(Sida 46)

---000---

Från en loge i mörkret, av Guillermo Delgado, begränsade sig av trycka på grafisk verkstaden av forlagen “San Marcos” R.I. 15-05828-D. Wilson 911- byrå 403 Lima-Perú.

---000---

Hemläntanen, kärleken, inte varelsen och överlägsenheten mänsklig är grundämnor som möta sig i mysteriumn, ensamheten och hoppen.

Guillermo Delgados versorna närma på oss susanten, med en mummel som vet oss på bön det samma som på profan monolog.

Förlägarna.

---000---

Motsång

Guillermo Delgado

GABRIELLE

FÖRLAG

---000---

Guillermo Delgado dickter och berättare. Har studerade på Perús Pontefical Catholic Universitet och i Särskilden Universitet Inca Gacilaso de la Vega. Nu leda Centrumen av undersökning av “Förening Professionell av Undersökning på Socialer Vetenskaper ” (APICS) och samleda “Gabrielle Förlag”. Förut har offentliggörade “Från en Loge i mörkret” (Dick, Gabrielle Förlag, 1991) och “Resumé av Berömd Arbeten” (Samling av fyra volymor som har sträkade ut nu femtonden upplaga).

---000---

MOTSÅNG

---000---

Tryckt hos : GABRIELLE FÖRLAG

Telefon: 624559

Sörja för upplaga: Martha Isarra

Maske och inner illustrationer : José Lucano.

---000---

Till dig, Gabrielle,

det här Motsång

som är ryggsidan

av kärleken och av liven.

På världen så väl som

på himmelen....

och på min hjärta alltid.

---000---

FÖRORD

På mitt idrott åren av snabb ungdom, jag var en god anhängare på fotball. Jag sammanträffade, alltid, till Söder Tribuns av National Idrottsplats, anhängare, som är naturlig, av Idrotts Klubb Alianza Lima. Jag var att tittar på figurorna av mina väl älskade hjältor den tidens. Föreställade mig inte att senare, med passet av år, skulle Jag göra vänskap med Guillermo Delgados son, den där ovanlig Alianzas bak-centrum, mer känd som “lejonen av José Díaz idrottsplats” (“till djärven och skader / vilken lejon”). Från den där tiden har kvarted i mina minne, som skulpterade på brons, minnesvärligt duellen mellan Guillermo Delgado och Alberto Terry, duett av guld som örten komma ihåg och som svårlig vill returnera att blomma.

Guillermo Delgados son, är också en skapare av figurer liksom hans far, endast att den där vävade det i gräset och den här ung dikter, gravera det i vita sidan. Väl formade och upplysade, liksom liten dikter av senasten befordranar. Passera sig nervös och skakade mellan boken. Han är förlager och gynnare. Stor lässer av klassisken och envis kännare av lärande litterär och från frossbrytninger meter. César Calvo har givit äras spela till hans lysande poesi, prolongerande med akut ögon hans bok Från en loge i mörkret.

Nu, Guillermo, vig och plötsligt, intim och germinal vända till uppröra oss, med det här ny diktlig leverera, bok som uppliva min entusiasm, även om en lite avundsjuk av hans ungdom och av andat, fruktbar av hans fantasi.

ARTURO CORCUERA

---000---

“Vår jordisk eld, var vilken var hans raseri och utsträckning, har alltid en zon begränsat; men elds helvetet sjö har inte gränsen, varken stranden eller botten. Man säg att en gång självet djävul, frågat för en soldat, sett sig tvingas bekänna som om alla en berg var kastade bort på den där kokande ocean skulle bli konsumerade i ett ögonblick som en vaxs stycke. Det här förskräcklig eld inte orsaka själenor av fördömaden endas ute, men varje själ ska bli en helvete inom en själv, brännade för det där eld slakader på hans själven vitala centrumor. Oh hur förskräcklig är lykanen av det där eländigen livor! Blodet uppröra och koka in deras venor, hiernorna brännan sig på in skallet, hjärtan branna sig in bröstet som en glöd, deras inälvor är en röda massa av brännande kött, deras öm ögonen låga som sfären glödhetor”.

James Joyce

“Ungdoms artisten Porträtt”

(Sida 9)

---000---

Varför liven äntligen

är inte mera att en gå och komm,

en motsång

av värk och hopp.

(Sida 11)

---000---

FÖRSÅNG

---000---

Idag jag här föda igen

av askan

i det som kullstörtat mig

mäns likgiltigt

när ljudade min gråt;

och jag här kom tillbaka att känsla

kalltet ensamhet den här murer

mellan min bröds biterna.

(Sida 15)

---000---

Jag möta inte väg mer skön,

värdig och uthärdlig

för uttrycka min känsla

att orderna.

Emedan min vers knoppar

av enkel orden

av blomma i blomma

av gren i gren

av blad i blad.

(Sida 16)

---000---

Frågar önskade månen

av skälet

av min tystnad,

av öppenen skratta

av en kvällens ögonblick

att ankomst av natten,

svänga liven, full av nyckor

mellan önskat

och kunnat inte.

(Sida 17)

---000---

Hemsjukan har förat med mig

nu att du redan är

död,

stank,

damm,

glömska.

Och jag så endast

för dig

tystnad

frånvaro

intet.

(Sida 18)

---000---

Sprutade en röst

raseri

mellan stenen,

och mannen sänkade

hans hand in jordet

och full sig av liv.

(Sida 21)

---000---

Tiden, tiden, tiden.

Eviga lycka

den ursprunglig mannen

utan tid och utan ångest.

(Sida 22)

---000---

SÅNG

---000---

Jag gripa mig efter din armor

sökande vältra mig i blind

kallts döden.

Jag andas djupande

mellan din sköter,

och lugnande

jag faller mig ner

över jorden.

(Sida 25)

---000---

Nära sig en stor sjö vind,

vattenaktig

lidelse betsla av

som i din kropp

ge fullständigt.

Slicka, suga, anda in, lukta på,

gungat kropps stanken

som uppigga sinnerna.

Skaka dig,

ådra dig,

skaka dig,

böja dig och veckla ut dig

att sammat gång att du förlänga dig

i tusend former.

(Sida 26)

---000---

Ögonblick det av dig

var din kropp

skymta

uppmärksam till angripan

av tusend män

att i mina sinne äga dig.

Vilds klor

är nu

ljuven händer,

innan för din kropp

så önskade.

Återköpat och slukat

stöna, yla, fnysa, rop....

då, redan närma stor sjö vind

att i din kropp

ge fullständigt.

(Sida 31)

---000---

Till titta på dig skakat

för en skakning ändlös

mina ögonen förlora sig

i en djup stöna

som dåsa oss.

(Sida 32)

---000---

Det finns en tid för hoppas på

en tid för säga tyvär.

Det finns en tid för kärleken

en tid för tystnaden.

Det finns en del in dig och in mig

att lämnade att en sida tystnaden

som levererat sig till kärleken

och glömmat sig av tiden.

(Sida 33)

---000---

Att gånger jag skulle vilja

förlora dig i mina tystnad;

spärra i en bok

redan beläst;

bildhuggardkonst våra själen

i en vers;

profanera mina ensamhet

(älskade och skön)

så endas en ögonblick

och som skulle leva i den

reflexed för alltid.

(Sida 34)

---000---

Hoppa i min verb

en sång himmelsk;

ensamhet.

Och i den närma din röst

din röst som redan är värk;

glömska.

Ligger styv, ligger döder

gammal olivträdorna;

den lämnaden.

Grön vide, ännu det här

i mina pupiller;

tårar.

Du kvinna, jag ett barn

men mera kunde önskaden;

lidelse.

Glömmade minnas

glömmar dig av min kärlek;

klagovisa.

(Sida 35)

---000---

I poppels löven

har närma dig jämrarna

av ett barn

som är Guds vägranen.

(Sida 36)

---000---

Hur har en värld

mellan molnerna,

skön och djup

för kunna kärlek dig,

frambringa till dina smekningar

medan du gå upp

och natten hoppas på

för tillbedja dig.

Hur har en gång till

ungdomen förlorat,

häftig, febrig,

barnes glädjen,

mans fästnigen utan sår,

utan kallt hjärtan som bröstet omgjorda.

(Sida 37)

---000---

När du undvika från min sida

synas som du glömma

som utan dig....

jag skall vara inte ingen.

(Sida 38)

---000---

Som en ände av stearinljus

som lida på natten

min kärlek gick sig släkande

lite och lite i tysthet,

mjuk bris, ledsen väcka

som gå annoserande,

gömda skuggor av hopp.

(Sida 39)

---000---

Jag har sett passera kärleken

på vingen av en mås.

(Sida 40)

---000---

MOTSÅNG

---000---

Tre spikor..

bloden utbrott i vrede

och fuktat jorden.

En skrik skrämmande förargat

himmelnarna

och uttorkat olivträden.

Elva fårar återvändade till fårfållan;

ett... stannakvar sig i manen.

(Sida 43)

---000---

Om med en ögonkast av dig

jag kan vara lycklig

ta bort mig inte glädjen

av leven i hennes

för alltid.

(Sida 44)

---000---

Det finns en liv som skumma sig

i din kropps sjön

och som hoppas mig.

Kött eller damm

eld eller aska

i älv jag gå.

(Sida 45)

---000---

Röda rosen som i din mun visa

i flykt är av fjäril på läcka,

purpur kronblad till min tunga ta

som fuktig kristal, som vindruvors gren.

Bromsa din häftigt vrede klapper

att i min mun ligga en kärleksfull bränn

vild, tapper, vingförsedd Pegasus,

bärarlön, figur, glänsande flamma.

Edel av din edel jag är nu och,

till förmöten grimas av din mun

känsla att min kropp skaka sig

då det är jag inte vilkem din läppen röra

- uttorka själen till vilkem din läppor kyssa -

varken kristal eller vindruva endast kärlek jag gav dig.

(Sida 46)

---000---

Endast jag ber dig

lura till mig hjärta

en gång till.

Säger honom det är sen

att ingen hoppas dig

som måste gå den själv

som skall returnera i morgon.

Jag vet att han skall förstå dig

varför du har gått....

ehuru jag vet i grund

att du inte skall återkomma.

(Sida 49)

---000---

Redan jag gå närmande vart du lämna mig

avresande jag gå varifrån du har gått dig

gråt, värk; olyka, glömska,

det samma ge om du från mig dra dig tillbaka.

(Sida 50)

---000---

Varför som det finns

mellan du och jag....

skall vara alltid

ångranen

efter syndet.

(Sida 51)

---000---

Kärleken i dig

det är som en värd,

fadd och trög.

(Sida 52)

---000---

Din kärlek är rosen

som på morgonen efter morgonen

gå släckande hennes skratt

gå mörkande hennes sång.

Ledsen öde

som din kärlek och rosen

när den förlora deras tjusning.

(Sida 53)

---000---

Om titta på mig fram spegeln

uttorka mig så småningom,

mina själ lida, min straff växa,

och jag kann inte glömma att du här kärlekt mig.

Till gånger ledighet mellan skuggan

av en osäker gata

och jag är fraktan,

jag up krypa ihop i en nystan

sökande efter hettan

som du förneka mig, och så,

förtvivlad och endast

jag komm tillbaka till hemm

och min hopp som i går

var öde.

(Sida 54)

---000---

Till när jag har av låtsas

att jag är lugn,

och att i omkring dig allt är blå,

som allt är ljus,

son ingentin bekymra mig;

gömma det här bitterhet, det här svårmod,

olyksbådandet doft av en gift

son i min blod näste

annonserande mig döden.

(Sida 55)

---000---

Endast jag hoppa

att livlig döden

lida besegran

att du har av ge hennes

för har bära bord

från din armor.

(Sida 56)

---000---

Som lik gräva upp

min kropp motstå sig

till inte leva.

Hård pris jag har av betala

för en kärlek:

lätt leende, smickrare näbb,

svag av själ, oriktig,

förrädisk,

För begrava min stora kärlek

jag ska ge något mera som en begravnis.

(Sida 59)

---000---

Om jag hade vetat

att din kärlek var

som det av sjömänna,

av den, som dagen efter dagen

byta namner

som deras skepper av hamn.

(Sida 60)

---000---

Det finns en form så enkel,

läpp,

av säga, jag älska dig!

Som skrämma mig.

(Sida 61)

---000---

Och jag att levade tänkande

att kärleken är skön

att existera vänorna

att mänen var god

att du var rosen

som en gång älskade.

(Sida 62)

---000---

Jag skulle hade vetat evigar mig

i din ögonkast för

allt livet,

jag skulle hade önskade stöna

mellan dina armor

som alltid,

jag skulle hade önskade

gjuta mina benen med det dina

och håna mig av döden;

jag skulle hade

jag skulle hade;

en tusend gånger jag skulle hade...

men i dig tystnaden

och i den i kväll

min livet hade gått sig

in din ögonkast.

(Sida 63)

---000---

HUSET ENSAM

Ledsen din näbb, ogenomskinlig din ögonkast,

tom huset ligger ensam

utan vi, sammanor

av bostaden ensam

som i dag lämnade oss.

Kanten av mig sorgsenhet det är ditt,

åklagare envis

av det här stens hjärta plågsam

som tillbedja dig

och till vilket skugga berusande

det är ett barn som idag se dig med glädje.

(Sida 64)

---000---

LANTLIG

---000---

SÅNG FÖR DIG

Om skulle död rosen

som med varmen kyssor

plantera i din läppor.

Om skall glömma dig en dag

det där kyss erinade,

för giva det till andra man

kärleken som görade mina.

Skulle dränka för alltid

önskan framhärdahet

av söka dig och säga dig

att kärleken är du.

(Sida 67)

---000---

LÄRKAS SONG

Säga dig inte mig adjö

som en lärka

med sår vingen

läggade sig på min skuldra

och myket långsam,

utan hastighet....

annons mig att du lämnade mig.

(Sida 68)

---000---

LUFFARES SÅNG

Kasta din budskap till vinden.

Han segla på sjöarna

utan segelbåt;

Lyfta sig mellan toppen

ödelagd;

göra fruktbar fältorna

utan fröer.

Det är tides rösten.

(Sida 71)

---000---

ENSAMS SÅNG

Ehuru endast på drömer du vara min,

och med hand säker lugna

elden som sluka

naken modden

att underkuva min själ;

rastlösheten att på mig framkalla

har av släka sig slutingen

i en ljud svängning

av nöje, ande och gråt.

Men det skall vara inte min sång

det där till din ören närma ömklig

vilken en fattig tiggare

att till hans lya släpa

kroppen stank att han äga.

Har av vara erövrare sången

av fånge fågeln som min hand skydde,

fågel, som nu fri,

överge för alltid

kroppen av deras herre.

(Sida 72)

---000---

FOTGÄNGARES SÅNG

Promenerande, vandrare,

var barnorna växande.

Promenerande, vandrare,

livet är åldras.

Som önskande trött ut till glömska

som ömskande fangsla till lykan

du gå med långsam steg

brådskande skynsam livet

försenande att stunden döden.

Stegen att passera, straffen som komm,

skratten som avresa, gråten som kvarbli.

Promenerande, vandrare,

promenerande gå sig livet,

promenerande till döden

till döden som är hoppande.

(Sida 72)

---000---

SVANS SÅNG

När du är ensam

på vägen

jag skall kunna titta på mig i spegeln

sänka mina läppor

fukta örten.

När du är ensam

på vägen

jag skall kunna anförtro vinden

att du var en svan

som seglade på min kropp.

(Sida 74)

---000---

När du är ensam

på vägen

jag skall kunna titta på mig i spegeln

sänka mina läppor

fukta örten

anförtro vinden

som du var mina

som du var en svan

som seglade i min kropp

som öppnade deras vingen

.... som förlorade sig i tiden.

(Sida 75)

---000---

GUDOMLIGS SÅNG

Från en fallen lyre

av Dantes händerna,

skakade sig reporna

och de sade en name.

Förlorade sig deras noter

i en dall oändlig,

och reporna vibrerade

i natten tändade.

Vad han sade ? ... Jag vet inte.

Vad de sade ?... Vem veta.

Alarmera du inte älskarinna

oroa du inte skatt,

det var kanske en stjärna

det var kanske en näktergal;

eller så endast en suck

eller en Guds gäspa.

(Sida 76)

---000---

NÄKTERGALS SÅNG

Tysta näktergalen

han dagnings trefaldig,

till fönstrets fot

i som släpande gå

- älskling av mig -

min kärlekkranks skugga.

Han melodisk trefaldig

annonsera min närvaro,

sigilisk och ängslig

av kärleken i som jag är

- älskling av mig -

fånge i din oskuld.

Bjällra fjäderlig

som rusa med bråtttom

fördröja du inte din flykt

kvarhålla du inte din steg

som har närmat till slut

- älskling av mig -

till en plats så skön.

(Sida 77)

---000---

BLOMMORNAS SÅNG

Du är lilja,

nejlika,

ros,

vita lilja,

orkidé,

fuchsia,

solros,

jasmin,

frömjöl, kamgarn, färg och kalk,

blomman mest skön upphöja i mig:

en färgors kungadöme

var människornaturen frånvaro,

plantera inte deras värker

omkring av dig.

(Sida 78)

---000---

TRETTONDAGEN

---000---

TRIXUS

Idag du har sagt mig, jag älskar dig,

idag du har sagt mig, jag önskar dig,

och idag jag har dränkat i tyshet

en skärleks suck.

Alltid, endast du, det som du önskar.

Triologi av skärlek

som förlora sig i skuggorna

av det här fyra muren

var jag ströva omkring naken,

utan vet varken från var

har närmat mig din röst.

(Sida 81)

---000---

MOTSÅNG

Tillsamman vi skall gå ändå

vägsträckan oavslutat

av taggigen stig

som utan rikning

komm och gå.

Väg osäker

som hotarer framgå

nyligen,

som om inte var tillräcklig

det som tillsamman vi gemenskap

fram kalket barnslig

som fallit ner från våra händerna.

Tillsammen fram bitter hosten

som till motta vi bråttom,

som hanterande fåfängande i den där bråttom

lugna i något

vårt klander.

(Sida 82)

---000---

Tillsamman, alltid tillsamman,

bärande till dragg bjälken

son förenat vår livor

och som idag,

efter av stormen utan lugn

som piska vår själor,

fördöma oss till eviga ensamhet

av leva tillsamman.

Tillsamman skall vi se

solnedgången

utan hopp.

Tillsamman minnased oss

det som vi önskar

glömma.

Tillsamman som två främmanden

vi skall känna i slut

näbben åldrased

av kärleken fram döden.

(Sida 83)

---000---

Tillsamman, alltid tillsamman,

emedan vi är fördömat

från alltid,

till leva och till död tillsamman.

(Sida 84)

---000---

Skall kvarbli en tystnad

ogenomtränglig efter min död,

för att min själ kringirrande

vilket ivrig hynda beskyddare

beskydda mina aska av lyckan

att du och annan kunna ge det.

Skall returnera till mitt barnor som en blind:

in viden

på sjön

in luften

in bloden av vem är ditt,

för att du, varken ingen,

världslig hans lugn.

(Sida 87)

---000---

LEDTRÅD

Förord .................................................................................................. 7

FÖRSÅNG

Idag jag har föda igen ......................................................................... 15

Jag möta inte väg sköner .................................................................... 16

Frågar önskade månnen ...................................................................... 17

Hemsjukan har förat med mig ............................................................. 18

Sprutade en röst ................................................................................. 21

Tiden, tiden, tiden ............................................................................... 22

SÅNG

Jag omfamma mig till din armorna ..................................................... 25

Närma sig en stor sjö vind .................................................................. 26

Om se dig skakat ................................................................................ 32

Det finns en tid för hoppa ................................................................... 33

Att gånger jag skulle vilja ha ............................................................... 34

Hoppa i min verb ................................................................................ 35

I popplares löv .................................................................................... 36

Hür har en värld ................................................................................. 37

När du undvika från min sida ............................................................. 38

Som en stearinljus ände ...................................................................... 39

Jag har sett passera kärleken ............................................................... 40

MOTSÅNG

Tre spiker ........................................................................................... 43

Om med en ögonkast av dig ............................................................... 44

Det finns en liv som skumma sig ........................................................ 45

(Sida 89)

---000---

Röda rosen som i dig mun komm ut ................................................... 48

Bara jag begära dig .............................................................................. 49

Redan gå närmande vart du lämna mig ................................................ 50

Emedan det finns ................................................................................ 51

Kärleken i dig ..................................................................................... 52

Din kärlek är rosen ............................................................................. 53

Om titta på mig fram spegeln .............................................................. 54

Bara jag hoppas .................................................................................. 56

Som lik gräva upp ............................................................................. 59

Om jag skulle hade vetat ..................................................................... 60

Det finns en form så enkell ................................................................. 61

Och jag som levade tänkande ............................................................. 62

Jag skulle hade velat evigar mig .......................................................... 63

Huset ensam ........................................................................................ 64

LANTLIG

Sång för dig ....................................................................................... 67

Lärkas sång ........................................................................................ 68

Luffares sång ...................................................................................... 71

Ensams sång ....................................................................................... 72

Vandrares sång ................................................................................... 73

Svans sång .......................................................................................... 74

Sång gudomlig .................................................................................... 76

Näktergals sång ................................................................................... 77

Blommornas sång ............................................................................... 78

TRETTONDAGEN

Trixus ................................................................................................. 81

Motsång .............................................................................................. 82

Skall kvarbli en tystnad ...................................................................... 87

(Sida 90)

---000---

“Motsång”, av Guillermo Delgado, begränsade sig av trycka i grafiks verkstaderna av Editorial “San Marcos” R.I. 15-05828 - D Natalio Sánchez 220 byrå 301 - Lima Perú.

---000---

José Lucano Flores (Trujillo 1961 ). Han har görade studier i Sköner Konsters Skolan av Trujillos stad och in Självstyrandes Nationals Hoch Skolan av Sköns Konster av Perú (ENSABAP). På 1961, ilustrerade Guillermo Delgados “Från en Loge i mörkret” (Dikten). På Lucanos arbetet, det världigt sömniskt och utopisken enhet sig i en universum av magiskan frågador av daglig överlägsenhet.

---000---

Din kärlek är rosen

som på morgonen efter morgonen

är släkande hans skratt

är oklarande hans sång.

Ledsen öde

det din kärlek och rosen

när de förlora deras tjusning.

---000---

(Första inner vinge)

Före Illarna samveter, mesten ny dikters bok av Guillermo Delgado, har varit publicerat Från en loge i mörkret (Gabrielle förlag, 1991) och Motsång (Gabrielle förlag, 1996). Undersökare outtröttlig, Delgado leda från 1998 Undersöknings Centrum av Yrkesförenande av Undersökning i Socialer Vetenskaper (APICS) och Teaters Skolarna Humla och Trollslända.

---000---

ILLARNA SAMVETER

---000---

GUILLERMO DELGADO

ILLARNA SAMVETER

SAN MARCOS FÖRLAG

---000---

ILLARNA SAMVETER / GUILLERMO DELGADO

Omslag: “Saskia med en nejlika” - Rembrandt. Dresden, Tavelgalleri.

Inner Illustrationer: Rembrandt.

GUILLERMO DELGADO: 1998, augusti.

Tryckt hos SAN MARCOS FÖRLAG.

Upplaga bekymmer: Martha Isarra.

---000---

ILLARNA SAMVETER

DIKTER

Guillermo Delgado

---000---

För Martha Isarra, följeslagare av öraknelig

stridor, ny och alltid, med en känslig, söt

och plågsam adjö.

---000---

“Stark är vikten av egen samvete”

Cicerón, De natura deorum, bok III.

Il sole piange fra le foglie morte.

Vestiti di scuro

gli alberi, tristi becchini,

assistono al funerale

del tramonto autunnale.

Si sono chiuse le porte

del cielo.

C`é un velo

di nebbia sui fiumi.

Gli altari della cittá

scintillano di lumi.

E i portici, tra muro e muro,

malinconici baldacchini,

s`inarcano sull`umanitá

che accompagna in processione

il feretro della stagione.

“Funerale”

Giuseppe Villaroel, da “Stelle Sugli abissi”

---000---

ORDER AV SAMVETE

Guillermo Delgado spruta i peruansk diktens områden på hetan “80`s befordran”, men hans två förgående arbetarna: Från en loge i mörkret (1991) och Motsång (1993), synas ett tiotal efter, som en nödvändig svar och brådskande till en syn mycket personlig av teman så gammaler som mans utseenden på jorden, jag referera mig till kärleken, till döden och till ensamheten. Och klar, det här är inte en nyhet, då ingen känsla sig konstig till de där ramen, som mera bra det tycks vara symtomarna skildralig av sammanhanger mänsklig i strid för hoppen och för erövra en egen röst. Delgado är medveten av det där personal finnande, men hans alternativ inte för moderat att ståndpunkt av språken är mindre tät att ståndpunkt av strida.

På i två böker utpekat och i Illarna samveten, klappa en utomordentlig nämnare; närvaron av mänskliget med allt schatteringarna som kunna lösgöra sig av och från perspektiven av kärlek och av drömmar, det är just det att han tillflykt till dialog, och också till monolog och göra till sjö din konfident, din hemlig följeslagare. Men utan tvivel, bakom av varje vers, klappar att gånger och mest gånger, plågsamande din känslig och begåvad människornatur.

Delgado är en av oss dikterer mera representativ, det synas att sin liv sänka sig i tomen, i landsflykten och kanske i döden. Det där sist förenad av dikten som forma en skön trefaldig med det två föregåenden, starkt betona hans darrig ögonkast av kärleken, puls glömskans späningen och det obotlig, tala oss av en avresa som inte återkomma att klaga hans förtrolining. Elementen ros för hennes doft, skönhet och finhet det är jämförat till kvinnan och till omvänden, med undantagen att det här bladlös inte men försvinna sig från en verklighet att mera föredra drömmanen som närvaron. Säkert, det är inte Martín Adáns skygg “rosen”, det är en “ros” som kunna innefatta, från landsflykten och melankolien, bära sig spikat i själen, men hennes doft det är dödlig.

Det finns i Delgados dikterna, en ofantlig värde av ärlighet, en prov av manlighet fram ångesten att kunna inte återställa. Kärleken och döden tillfångata det. Ensamheten och gråten skulle synas det följa dig från alltid, då i ordens grund vi upptäcka också ett barn ensam och tyst. Trots jag tro, till sist, att hans dikt att har passerat helt improvisations förskansningen, har av rädda manen i allt hans dimension av autentisk dikter.

Sol de Ica, augusti 1998.

JESÚS CABEL

---000---

ILARNA

SAMVETER

---000---

FÖRSTA DIKT

Torka kvarblev en rose i din juvelkoffert,

begravnis blomma som grumla mittdagen:

doft att förlora sig i trädgården

utan ljus av vårt kärlek att redan dog.

Torka kvarblev rosen i din sköte,

uttorkat blomma att ligga i penumbran:

det som innan fodas igen i solnedgången

död är i glansen son redan inte belysa.

Och nu som har gått sig din tjusninger

till död i glömskas vingerna,

det är rosen som har återkommat till fod igen

i tunnerna helgonernas psalmsången,

lämnande i en kölvatten det är levat

och det är trög i väg på blommar.

(Sida 17)

---000---

ANDRA DIKT

Om inte skulle hade så många saker

i själen

som skulle kunna inte säga...

(Sida 18)

---000---

Ung kapucinmunk. Rijksmuseum, Amsterdam.

---000---

TREDJE DIKT

Du kan bättre att jag

son det finns en ögonblick i kvällen

in att kan inte

ljuga kärleken.

(Sida 21)

---000---

FJÄRDE DIKT

För Ítalo Porvi.

Jag titta på mig i det där ändlös kamp

som från solnedgången till dagningen

det förfölja mig, hård och naken.

Min ögonen ligga i döds

penumbran, som väntande

tomen, utan murer varken bötter

som stanna min fall.

Mina händer som mina order

synas sträcka ut inte mig.

I ögonblicken i skriva

det här verser jag har kallat mig,

men min röst inte stanna över

mig, som en dålig spådom

annonsera mig som jag inte är.

(Sida 22)

---000---

Fästmön juden. Rijksmuseum, Amsterdam.

---000---

FEMTE DIKT

Nu som din röst har berörat mig,

jag upptäcka att min hjärta slaged ännu,

och att bilden som din själ

återkastade var min ansikte.

(Sida 25)

---000---

SJÄTTE DIKT

Från min hjärta för dig

erhålade min kärlek gå ut

vilket två lidelser

som konfrotera sig.

I krig och fred

i liv och död.

Zenit och nadir....

son två avlägsen floder

som möta sig.

(Sida 26)

---000---

SJUNDE DIKT

Att gånger jag är vinden

som störa dig,

nässlan flentlig,

dåliga örten

från dig dröms trädgårdan;

båtten ensam som lida skeppsbrott

i det här sjö förargat av otur

att är liven.

Och i detta ord tystat

av dem här versen, det är till Gut vilket jag froga:

Varför du var sjöen att jag sökade,

och jag segelbåten in som min kärlek gick sig?

(Sida 27)

---000---

ÅTTONDE DIKT

Jag segla för vägor ofarbaror

för närmar till den där

som dansa bland skuggorna.

(Sida 28)

---000---

Aristotle och Homerus byst. Ericksons samling, New York.

---000---

NIONDE DIKT

Varför min liv som sjöen

gå mer där från skumen

som omfamma min kropp.

Jag följa, kringirrande segel,

på jack efter en plats

i stranden

var kunna dö.

(Sida 31)

---000---

TIONDE DIKT

Fångare av min egen orden

Jag gå för den här värld

att plocka upp min döder.

(Sida 32)

---000---

ELFTE DIKT

Taggig ros,

röd och smickrare.

Sakna förtroende, dikter,

från det där ros,

som varent röd,

det är inte rosen

att du önskar.

(Sida 33)

---000---

TOLFTE DIKT

För Charo Murriel.

I hur många skvaller

de skall tala av mig.

Av mig manlighet,

av min plötslig flykt

med byxorna en halv uppe,

(Undvikande.... mus skyndat)

Min första erfarenhet, omintegörat

för ankomst oväntad

av din kysk syster.

I hur många skaller

dem skall följa talande av mig,

av min inner kläder

som växla av färgor

i skratter och hågkomster,

i hånar och högljutt skrattor.

Medan det här,

min kärlek nedsänka i förflutet,

framhärda i undergrävar dumhetande

fruktsamen vulkan av din femton åren.

(Sida 34)

---000---

Abrahams Offeren. Ermitege, Leníngrado.

---000---

TRETTONDE DIKT

Fånge bland vita bläter

ligger

ständigen enda.

På skuggan ledsen av din ögonkast

jag gå försvinande

som dold spöken

av versorna skrivit.

Utan magian, utan sömnar, utan illusioner,

utan en stjärna som rättfärdiga

ankomsten i kvällen,

röra mig bland din säng

övergende mig till dig.

Och när dagningen stanna sig

över min ögonen

dra mig tllbaka fegende

lemnande dig fånge

bland vita bläder

ständigen enda.

(Sida 37)

---000---

FJORTONDE DIKT

Allt det stråla ungdom

fram mina åldras ögon

erbjuda sig mig skön

och glimt mig.

Tragisk slut det som väntar mig

nu som min ungdom

ligger på penumbra.

O!, Polack, Polack,....!

Plocka upp din roven

och lämna din hjärta i fred

för att följa gråtande

genom din ögon...

och beröra du inte till gudorna

en gång till.

(Sida 38)

---000---

kristus och Samaritankvinnan. Timken Samling, New York.

---000---

FEMTONDE DIKT

Om jag skulle ha drickat

i din armor

ömheten av din femton åren,

skulle ha belögen i hennes

min drömnars väsen

som belögen i rosorna

daggs dropperna.

(Sida 41)

---000---

SEXTONDE DIKT

Jag lämnade dig en ros...

och att avresa,

glömnade belöga

i din ansickte

händerna det dra ut;

och i din mun,

lipporna

att det önskar henne.

(Sida 42)

---000---

Sanson och dalila. Kaiser Friedrich, Berlin.

---000---

SJUTTONDE DIKT

Varje gång att du tala

mina läppor dra sig tillbaka

och min själ lida

av ensamhet den här dagen.

Jag vet inte som du göra

för slå mig i den själ

när jag leva en dröm

när jag tänka i ett barn

när jag drömma vakna...

det som leva sovit.

(Sida 45)

---000---

ARTONDE DIKT

Min liv är en flod redan slösat

i vilken kant döden blinka.

Stjärnan som i min vätter

gulig och gnistra

det se henne tittar på mig med förakt.

(Med grym likgiltighet

min själ begära)

Skina hackan

i en svängning hotante

och i en dunkel plats

jag se henne....

redan trött, redan tråkig

det här flod som att dö inte besluta sig.

(Sida 46)

---000---

Slösaktig son. Cook Samling.

---000---

NITTONDE DIKT

I dag helt enkelt

det finns ingenting att säger.

Varken tid.

Varken en ögonblick tillåta oss

sorgsenheten

som invadera allt...

som allt invadera.

Barnen är shön

men det finns inte tid

för deras lekor.

Liven bära sig det allt:

själs illusionerna

barnens lekorna

och till sorgsenheten

som det invadera allt.

(Sida 49)

---000---

TJUGONDE DIKT

Till nu jag fråga mig

vad storlek var din kärlek;

vilka uppkomsten av din kysser

din smekninger, din lidelse.

Det som förlåtelse skärleken

det inte ha av återköpa döden,

redan att endast jag visste

storleken av din förbritting.

(Sida 50)

---000---

Gumma skärande sig nagelerna. Metropolitan Museum, New York.

---000---

TJUGOFÖRSTA DIKT

Jag ska gå sökande efter som innan

väggerna ny.

Du ska gå sökande efter som nu

väggerna våra.

I varje steg av mig

jag ska fästa min glömska.

I varje steg av dig

ska bära sig min frånvaro.

Och i varje ledsen natt,

som det där i att stänged

sig dörrerna av din

hem för alltid,

ska närma oss en röst

- för säga oss söft -

som att ljut av förbanna min liv

du ska förbanna din lycka.

(Sida 53)

---000---

TJUGOANDRA DIKT

Synas som glömmar

eller du skulle be att få glömma,

som ödens aureolan

bli mörkt, dag efter dag, min väg,

som floden, att han lång spår,

lämna en dy gyttjig

som vinen.

(Sida 54)

---000---

Lot och hans sonnen. Beröbad samling.

---000---

“ANNANS RÖSTERNA”

---000---

FÅGELERNA

Fågelerna redan inte plöja

eviget ensamhet

från det här väg.

Vinger resande som söka efter

andra vindor

utländsker att det här fältor

var dem är.

(Vindor som komm på vingen ängelalik

ängelor som komm på vingor att gå sig)

Mättat av slår

onyttiglig den där stigor

var kärleken och haten

förenade våra livor,

det där vinger misshandlat

gå avresande till sjö...

lämnande i glomskan deras värk.

(Vinger som förlora sig i vita molner,

fågelerna flyktig som inte upphöra av gråtar).

(Sida 59)

---000---

HÖST

När poplars blättorna

överge sig till höst,

spelan av en kloka

ska tala av mig.

Skratten glömmat av ett barn

ska fylla dig av lycka

och en mors törst

ska fukta din läppar bitterlig.

När du känna några steger

anropa till din hörseler

ska lysna gråtten av det där barn

som du lämnade på mig.

(Sida 60)

---000---

Själv porträtt. Ufficis museum, Florence.

---000---

OVILJAS SYMPHONI

Jag kärlek rosens vitheten

emedan hon är skön som du,

och mera ännu,

viten silke att i din fötter stanna sig,

din frånvaro, din tystnad att det är allt.

Om jag har av lidar din nära avstånd,

din förakter, din klaganer, din förebråer:

ingentin står på, ingentin jag frukta.

( Ljuv symphoni de är din ironier

i min ledsen nätter )

För att önska liven

om inte har din kärlek,

din skratt, din förangelser, din tjusning,

( din trolldomer i vilken jag njuta) din värme.

Kanske vara bättre dö, haste gåen...

stänger ögonen

och väntar ängslig din återvända.

(Sida 63)

---000---

NATTLIG BEKÄNNELSE

För du jag måste var

kvinnligen att undergiven vänta

bevaka din kläder

eller broderande din spetser.

Kvinnligen fånge

av en ta mistet kropp,

som i nätterna av måne,

överge sig åt din smekninger

söker efter bland mörker

din tjusninger.

Tystade en gång... och kostade mig din kärlek.

(Sida 64)

---000---

Själv porträtt. Ufficis museum, Florence.

---000---

DÖDERNA

Återtar det redan levat... i var?

Det finns inte ö, varken sjö, eller inte ens en fågel

som regelbunde vårt flygning. Gömma

solen hans fin och gyllene löshår.

Kärleks flammor, kärlek som inte svara.

Om solen blind redan inte se

leven ledsen och ensam, för var

har gjort vårt skärlek, kanske ska be att få

oppnar hans stråler nyligen till

det här värld i skuggor. O! Rödaktig

är klagan som du, stjärna, höra.

O! Sole mörkrett, gudomlig nåd;

döderna gå ensam för världen,

gå ensam som själer grävade upp.

(Sida 67)

---000---

EPITAF I

I fåfäng du närma till mig dödlig,

då, om i leva jag inte kännde dig,

mindre det ska kan göra nu

att redan jag är död.

(Sida 68)

---000---

EPITAF II

...foundless and bare the lone level

sands strecht for away.

SHELLEY (Ozymandias)

Vad skydda era gråttor,

när gravsten

inte lämna passera tårarna.

(Sida 69)

---000---

FÖRSTA SYMFONI

Jag så bara skulle önskar

din bröst bredvid den mina

din läppar i den mina

på morgonen.

Jag så bara hemsjukade

din rösts sången,

din ansicktes rodnad

en morgon.

Jag så bara till Gud begärade

att du skulle ge mig en ögonblick,

att du skulle ge mig andan

en morgon.

Och idag så bara ...

du har sagt att jag gå

att redan du har glömmat mig

att din rösts sången

ska vara av andra man,

ska vara av andra man, andra morgon.

(Sida 70)

---000---

ANDRA SYMFONI

Tysna sången, blå himmeln,

som i din ögonen bli mörk;

fogel att gå, komm eller återkomm...

och i varje gå och komm,

min liv skaka sig

i det där sång

himmel

eller hopp

att dö återkomm till din ögonen.

(Sida 71)

---000---

VARJE NATT EN TJUV

Varje natt en tjuv

släpa sig till din säng

åt plocka upp din suckerna...

och återkomm över deras steger

segerlig.

En popplar spruta aggressiv.

Grippa dig, dra blättern med din läppar.

En väntat regn göra det blomma

och skaka sig häftig

lämnade dig

slå in

bland vita blätter.

(Sida 72)

---000---

Jacob kampande mot ängeln. Berlin Museum.

---000---

HÖSTENS VÄG

Var del vägen

lämnade glädjerna,

den vita duvor som

flygade i fältorna,

det där resor periodisk

på natter stjärnat

med nästat träder

av glödande ljusor .

Synass att skulle vara mölner

i vilken tiden

inte ge roten.

( Halvdager skärleker

som befrucktare på dagning,

skärleker världslig

son förlora sig i tiden )

(Sida 75)

---000---

A! Gud, som jag aldrig har sett

men jag har skännt.

Vad gudomlig stark

har önskan

för koppling i hjärtan?

(Grå är sorgsenheten

som har sjöen

när kyss sanden;

vita skummen

som i nätterna

på måne lugn sig)

Och nu som vi åldras

vi inse oss,

som glädjen med att liven kom

det är samman sorgsenhet med skärleken gick sig.

(Sida 76) ---000---

URSPRUNG

Delade melan sig min kläder och

över min slängkappa spelade tärningor.

(Salm 22, 19)

När gråhårig skäggs bonden

begränsade av så sisten frö

över jorden,

hade förflytat redan

sjätten dag.

Och var i sjunde morgonen

- att trött som han var -

liggade sig över gräset

kvarbli sig sänkat

i en djup dröm.

Tusen av sekeler det översvämmade

gungande allt hans liv.

Såg sveda sig sin skörd helt,

återkomma jorden steril,

bli mörk himmelarna

var han hade gjord ljus.

(Sida 77)

---000---

Fred vindorna

spridande för varsomhelst

elden glödande

son slukade hans vila.

En fruktan skrämmande

det infallade plötslig

- och ännu dåsig -

hanterade fåfägande av förstöra allt.

Men inse som allt sin makt

skulle inte vara tillräcklig

för göra i en sekund

det som hade tagit så mycket tid.

Åt förutsäga det oundviklig,

bonden tag sin plog

och förlorade sig i skuggorna.

(Sida 78)

---000---

Själv portrait ( Rembrandt med sin hustru Saskia). Dresdens Kunglig Galleri.

---000---

TOMEN HUS

Barnornas tystnaden

har gjört av det här liten hus

en hus så enorm

som vilken rik skülle avundas.

Passera regnen

lämnade bakåt ensam

gatorna.

Allt i det här hus är ro.

Döda böckerna i evig sömn.

En fluga tröttsam följa mig,

kännande medlidande till det här ensam.

Jag spela med honom, skrämma henne,

gömma mig nedanför borden

och förfölja mig.

(Sida 81)

---000---

Passerade några minuter,

synas som om isen

att jag är inte goda kompanjonskap.

Av säker hon är gömd

bland i böckerna

väntande att jag död mig.

(Sida 82)

---000---

ROSSJÖ

Åt resar mycket på morgen

i din säng jag planterade en ros.

Det var en ros av lidelse

de där att utan onskar, Rossjö,

de sätta sig i besittning av hjartad

av skinnen i som de sätta sig.

Idag som har passera årarna

had återkommt för mina kärleker,

och som förföljat tjuv

för knyte av hundarna, ensam och sårat,

jag har gömd i din sköte

på se din värkors rosen.

Fåfängerande bland skuggorna

min händen söka henne,

som en konstig doft

hennes vällukt återställa.

(Lämnade åt en sida dånor

som dra mig till din sida)

(Sida 83)

---000---

Insen underrättad

som åt andra blomm har du mottat

var jag kärleked dig med åtnjutande....

har jag begråtat, bitterlig, Rossjö.

Men du inte tro som du har varit

upphovsmanen det där straff som döda mig.

Det här gråt ömklig som dränka mig,

det är frukten av har sett uttorka sig

åt rosen som jag kärleked.

Ros ren och förkroppsligad,

så lik åt den första

som i din sängen jag såde

i resa mycket på morgonen.

Heraldik av kärlek och lidelse

är dem där som utan önskar det Rossjö,

sätta sig i besittning av hjartad

av skinnen över de satta sig.

(Sida 84)

---000---

Danae. Ermitajes Museum. Leningrado.

---000---

SJALV PORTRAIT

Jag har ansiktet

av en man ledsen,

av en man som har lidat,

av en man som har gråtat

och har ljugat.

Jag har ansiktet

av en illa man,

av en man som har slagget,

av en eländig man

som har gjort skada.

Jag har den livs

tusend näbbor,

jag har den dödens

tusend näbbor;

och nu giv det som alltid

har mottat,

och nu motta

det alltid har givit.

(Sida 87)

---000---

Jag har ansiktet

av männen,

jag har i ansiktet

mycket nämner,

levens spegel

är vårt nabb,

spegel som bryta sig

med döden.

(Sida 88)

---000---

RETUR

Du vet som min liv

det är en ändlös våg

som önska inte lämna sjön.

Varför jag har närma till stranden

som skumen eller fiskerna

redan tröt av simma?

Om det här i sjö

alltid det finns stjärnor

som inte gå sig,

och en ändlös natt

var månen alltid det är.

Det här, allt är tystnad, fred och kärlek.

Ensamens fredet som vandra,

fredet som endast ge ensamheten.

(Sida 89)

---000---

( Jag redan vet männens jorden,

sterilen sällskap som de ge sig)

Jag är en fisk,

Jag är tidvatten som gå upp och ned eviglig

fisken som spets i metkroken

av en tröta fiskare

som åter vända mig alltid till sjön.

Jag är en skeppsbrott

i väldigheten: salt, mås, mossa,

cetaceous, galjon, korall.

När du se lilla flicka

min kropp inert i solen.

Gör med honon en lusteld

och återkomma mig till sjön.

(Sida 90)

---000---

“KORTA BEKÄNNELSER

TILL GUD BACKUS”

---000---

Idag så bra att du har glommat

att kyssen som i går gav mig,

var du vilken fragade det

och inte mannen att har du lämnat.

(Sida 93)

---000---

Det finns nätter i som föraninge

som ensam jag gå kvarbliven,

da, du gå dra dig tillbakande,

Skall vara din kärlek som vinden?

(Sida 94)

---000---

Nattpatrullen. Rijks Museum, Amsterdam.

---000---

III

Rosen att jag skulle önska

varken var vit eller röd,

så endast en skön blomma

det min kärlek bad dig.

(Sida 97)

---000---

Törner, blod, gifter,

mjuk värk som förstöra mig,

de är av min munnen änslig

rosorna som det finns i din sköter.

(Sida 98)

---000---

Jag var sen endast en ögonblick

vara van vid att säga i går

i vet att det viktig

det är inte älska men önskar.

(Sida 99)

---000---

Det här går mig livet

det här lämna min kärlek.

Kärlek ren och utan såror

då, jag bära mig värken.

(Sida 100)

---000---

Ömbudsmännen. Rijks Museum, Amsterdam.

---000---

Lugn luftet blå

skönhet ledsen och säker,

av en mjuks tylen kläd

glömma av din skönhet.

(Sida 103)

---000---

VIII

Fågeln sjunga lätt

att vet som din resa,

då, vet som det är inte på detta sätt

av min själ hela såren.

(Sida 104)

---000---

“SOMMARENS BRISOR”

---000---

OM JAG SKULLE HADE VARIT SÅNGARE

Om jag skulle hade varit sångare

skulle hade givit en sång,

men endast har varit en dikter

som har dig förorsakat värk.

Var skönt som skulle har varit

att jag skulle kunde sånger,

men nu som din kärlek gått sig

vilken det skulle kan nå!

Otacksam har varit kärleken,

oritkig med du och med mig,

grym helvete det där öde

att med eld planterade oviljan.

(Sida 107)

---000---

DIN ÖGONKAST,....

Din ögonkast,

sönderslitande och uppmärksam,

varak i min tanker ,

göra undvika mina sömner,

oka min vaka.

(Sida 108)

---000---

Kristus och äktenskapsbrytaren. Galleri Nationell, London.

---000---

BLAND TYSTNADEN....

Bland tystnaden

av det här murer

var de förvirrade sig

kärleken och ängsten

lämnade din fotsteger.

(Sida 111)

---000---

DIN SKULDRAN BRÄNNA...

Din skuldran bränna

av vällust medan niten

säck min tortyr.

En tystnad sigillig

skrämma mig,

och poplarers löven

dra till mig,

några oskydliga jämror

att är en Guds halka.

(Sida 112)

---000---

“VÄXLINGER FRÅN EN LOGE I MÖRKRET”

---000---

DET FINNS EN LÄRKA...

Det finns en lärka

som förvirrade i passadvindorna

närma till mogen fröer

i söka efter förtjänt vila;

men, en korp gissla henne

och göra hon undvika.

(Sida 115)

---000---

I DAG HAR ÅTERKOMMIT SOM DÖDERNA...

I dag har återkommit som döderna

till plocca upp mina steger.

Och har återkommit nyligen

att gråter i tystnad

över mina skor.

(Sida 116) ---000---

En gumma. Rijks Museum, Amsterdam.

---000---

DET FINNS NATTER SÅ ALLVARLIG SOM DET DÄR...

Det finns natter så alltvarlig som det här

i att bryta sig min själ

i en ögonblick.

Det finns natter så allvarlig som det där

i att förneka till Gud

vad sorgsenhet.

(Sida 119)

---000---

OFELIA

Skrämma mig som ett barn

förlorade i natten

av en ändlös skog,

när min ögonkast

förlora sig i din ögonkast,

och glans av din ögon ,

klar som sommarens dimma,

annonsera mig att i morgon

du skall har gått...

och vad öm är natten

- att sigill inert kyssen -

som i din resa lämnade.

(Sida 120)

---000---

Portrait. Elkins Park. Widener Samling.

---000---

SÅNG FÖR EN EVIG RESANDE

För Gabrielle

Det är att jag önskade inte vara ...

evigan resande

som glömnade din barndom

mannen lättretlighet

som allt censur.

Det är att jag önskade inte vara...

den att slog ned din lekor

den evigas tystnaden

den att uttorka blommorna

jätten rovlisten

av din litener berätelser.

Det är att jag önskade inte vara ....

skuggan bland oss

sjön bland jorden

själen göra gammal

den att leva bråttom

träden gammal

passadfågeln

ensam öen.

(Sida 123)

---000---

Men, son, min döv ögonen

och min blinder ören

förlorade sig för alltid

i det här eviga resande.

Men ändå så ...

jag älska din vita liten händer

din stora ören

din illa uppförande

din nådig riter

din barns själ

din låtsast sucker

din falska värker

din vita liten ängeler

din röda liten djävuler

din kropps hettan

när ligga sovit.

(Sida 124)

---000---

Två filosofer. Rijks Museum, Amsterdam.

---000---

LEDTRÅD

Prolog ................................................................................................. 13

ILARNA SAMVETER

Första Dikt ......................................................................................... 17

Andra Dikt ......................................................................................... 18

Tredje Dikt ......................................................................................... 21

Fjärde Dikt ......................................................................................... 22

Femte Dikt ......................................................................................... 25

Sjätte Dikt .......................................................................................... 26

Sjunde Dikt ........................................................................................ 27

Åttonde Dikt ....................................................................................... 28

Nionde Dikt ........................................................................................ 31

Tionde Dikt ........................................................................................ 32

Elfte Dikt ............................................................................................ 33

Tolfte Dikt .......................................................................................... 34

Trettonde Dikt .................................................................................... 37

Fjortonde Dikt .................................................................................... 38

Femtonde Dikt .................................................................................... 41

Sextonde Dikt ..................................................................................... 42

Sjuttonde Dikt .................................................................................... 45

Artonde Dikt ....................................................................................... 46

Nittonde Dikt ...................................................................................... 49

Tjugonde Dikt ..................................................................................... 50

Tjugoförsta Dikt ................................................................................. 53

Tjugoandra Dikt ................................................................................. 54

RÖSTARNA AV ANNORNA

Fågelarna ............................................................................................ 59

Höst .................................................................................................... 60

---000---

Oviljas Symfoni .................................................................................. 63

Nattlig bekännelse ............................................................................... 64

Dödarna .............................................................................................. 67

Epitaf I ................................................................................................ 68

Epitaf II .............................................................................................. 69

Första Symfoni ................................................................................... 70

Andra Symfoni ................................................................................... 71

Varje natt en tjuv ................................................................................ 72

Hösts väg ............................................................................................ 75

Ursprung ............................................................................................ 77

Toma Huset ....................................................................................... 81

Rossjö ................................................................................................ 83

Själv porträtt ....................................................................................... 87

Återvända ........................................................................................... 89

KORT BEKÄNNELSOR TILL GUD BAKUS

Dikt I .................................................................................................. 93

Dikt II ................................................................................................ 94

Dikt III ............................................................................................... 97

Dikt IV ............................................................................................... 98

Dikt V ................................................................................................. 99

Dikt VI ............................................................................................... 100

Dikt VII ............................................................................................. 103

Dikt VIII ............................................................................................ 104

SOMMARENS BRISSER

Om Jag skulle hade varit sångare ...................................................... 107

Din ögonkast .................................................................................... 108

Bland tystnaden ................................................................................ 111

Din skuldror bränna ......................................................................... 112

---000---

VÄXLINGER FRÅN EN LOGE I MÖRKRET

Det finns en lärk ................................................................................ 115

I dag har återkommit som dödor ........................................................ 116

Det finnns natter så allvarlig som det här ............................................ 119

Ofelia ................................................................................................. 120

Sång för en eviga resande .................................................................. 123

---000---

Guillermo Delgados “Ilarna samveter”, begränsat sig av tryckt i den grafikerna verkstader av förlag “San Marcos” R.I. 15 - 05828-D.

---000---

(Sista sida inner vinge)

Bra format och meddelat, som lite dikter av senasta befordranor, Guillermo Delgado är un stora läsare av klassikor och kunnig kännare av

preceptiven litterär och metrisk frossbrytning.

Arturo Corcuera

Ovanligen diktarig talang av Guillermo gör att varje sida passera fram oss som passera livet, som tiden: utan lämna passera inte , och utan passera. Utan den en vers att andra avbryta sig bildes flyten, reflectioner och gåtor....

César Calvo

Genomskinlighets kallelse; livande verser, renor, av en morgon frisket, avslöja oss att skönhet bra kunna bo en schäslong växelig.

En viss smaka för klasisk retoriken inte bli mörk musikalitet av närvarande sången i sin arbete, befruktande sin verser av en klar atmosfär, magisk och innerst till konfidentielen.

Dikters Huvudinnenhåll tonen visa oss åt en lyrikska berättare, åt en dikter som alltid har någon att berätta, varför i sin verser än sörsenheten är skön.

Martha Isarra

SAN MARCOS FÖRLAG

TRADUCCIONES

PALABRAS NECESARIAS

martes, 5 de marzo de 2013

SUECO

No hay comentarios:

Publicar un comentario